belliis

En fantastik resa

Eftersom jag gav er en väldigt kort presentation i mitt första inlägg här på bloggen, som ni förresten kan läsa HÄR. Tänkte jag nu gå tillbaka i tiden lite och berätta om hur det kommer sig att jag flyttade hit och resan har förändrat mig som person. Tänkte också dela med mig av lite framtidplaner, hur jag ser på framtiden och vad jag vill ska hända i framtiden. 

Det började med att jag från början var en väldigt blyg tjej och väldigt osäker i mig själv. Min syn på framtiden då var inte så ljus, jag var rädd för framtiden. Men en dröm hade jag om framtiden, jag ville bo på landet! Där jag är omringad av massa djur och fin natur. En dröm som jag har haft väldigt länge. 

Under tiden på gymnasiet växte jag lite som person, men kände att jag fortfarande inte hade hittat mig själv, hade fortfarande en hel del att jobba med. Efter studenten var jag ledig ett år och började jobba som vikarie lite inom skolan och sen började jag jobba på Södergården. Där jobbade jag i ungefär tre år, trivdes ändå bra där. Efter första året på Södergården sökte jag in till förskollärarprogrammet, men hade väl inga direkta förhoppningar på att komma in. Men jag fick sen veta att jag hade kommit in och blev både glad och nervös. Den störta utmaningen som jag kände var att börja på ett universitet i Växjö, där jag inte känner någon. Men också att jag ska börja åka tåg och hålla koll på både tig- och busstider. 

I alla fall så började jag på Linné och höll mig lite för mig själv. Jag kände sån otrolig stress för att hinna med buss, tåg och hålla koll på all information från lärarna. Det var mycket där ett tag, men sen hittade jag Cecilia som jag klickade bra med. Eftersom jag har svårt att släppa in nya människor i mitt liv, var jag tveksam till att söka kontakt med några andra i klassen. 

När jag hade börjat på universitetet skaffade jag Tinder, jag och en kompis tyckte att det var en kul grej. Jag skrev med några killar och träffade några, men kände liksom inget klick. Efter ett tag sa jag "nej nu struntar jag i killar och är singel ett tag till." Den 18:e maj 2015 fick jag ett meddelande från Tinder, där det stod "hej, vad gör du?". Jag började skriva med denna killen, vi skrev varje dag i ungefär en vecka. Sen fick jag hans nummer och han ville att jag skulle ringa till honom en lördagskväll. Jag tvekade väldigt mycket och visste inte om jag skulle göra det eller inte, men när jag skulle hämta min syster på kvällen så ringde jag. Han var på fest och jag satt i bilen. Efter det började vi skriva på sms istället och vi ringde till varandra när han satt i traktorn. Den 2 juni 2015 träffades vi för första gången, vi träffades på en parkering i Vetlanda. Så nervös men samtidigt kände jag att jag kunde stanna där för evigt. Vår första puss skedde också på den parkeringen, vi kramades och bara va, så mysigt att äntligen få träffa honom. Efter det utvecklades vårt förhållande och idag har vi varit ihop i 2 år och 3 månader. Kristoffer har verkligen förändrat mitt liv! 

Han har funnits där för mig genom så mycket! Vilket jag är otroligt tacksam för, han är verkligen så snäll och så omtänksam! Jag är så tacksam för den resan som vi har gjort hittills tillsammans och jag hoppas verkligen att vår resa tillsammans kommer fortsätta. Jag vet att jag inte alltid är världen bästa flickvän. Jag har ibland ett humör som jag knappt själv kan kontrollera och att jag ibland blir lite överdriven med saker och ting. Men jag gör allt detta för att jag bryr mig om honom, konstig sätt att visa det på men jag bryr mig verkligen om honom. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade honom. 

Kristoffer har även hjälpt mig att utmana mig själv, jag har en del att tacka honom för. Men jag vill också tacka mig själv, att jag aldrig gav upp utan att jag fortsatte kämpa trots alla motgångar. Jag tog till de medel som jag behövde för att hitta mig själv och våga vara mig själv. Att jag vågar tro på mig själv och tro på att jag är stark! 

Ja, mitt liv har verkligen förändrat under de senaste åren. Tänk att om drygt en månad, då kommer jag vara färdig förskollärare! 3,5 år på universitetet är snart över. Så som sagt har resan med skolan och med Kristoffer verkligen förändrat mitt liv. Nu bor jag tillsammans med en fin kille i ett fint hus på landet. Vi har världens bästa hund som sprider så mycket glädje och kärlek! Så drömmar kan verkligen gå i uppfyllelse, även om vägen dit har varit upp och ner. Men samtidigt måste man kämpa för sina drömmar. Jag är glad för det livet jag har idag, tacksam för alla människor som finns runt omkring mig. Tacksam för mina fina djur! Ja, jag mår verkligen bra! 

Så följ era drömma och göra vad ert hjärta säger att ni ska göra. Vägen dit kan vara lång, men jag lovar er att det kommer vara värt det i slutändan! 

En liten beskrivning av min resa från då till idag. Hoppas att den inte blir allt för rörig, men jag hoppas att ni förstår mitt budskap. Att även om jag var en blyg tjej som inte vågade stå upp för sig själv, kan man utvecklas och nå de drömmar man vill. 

Kram Belliis

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas